Psykologi

Jag har gått upp 5 kilo sedan jag började med medicinen, jag kan inte somna på den/dem längre och de hjälper inte mot ångesten. Antingen måste jag vänta till efter sommaren för att få en ny tid (eftersom att, jag antar, att de bara tar akutfall under sommaren) eller så pushar jag för att få en ny tid innan sommarledigheten. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Majoriteten av de som snurrar i skallen nu är träning, vikt, mått, diverse ångestladdade grejer och skoluppgifter/kurser som måste avslutas.

Jag är rädd att jag ska hamna i samma tänk som ett år sedan (och högstadiet) när de gäller vikten, jag sa till läkaren att jag inte hade några problem med att gå upp i vikt och jag trodde inte att jag hade de. Tydligen så står de att jag var underviktig, i min journal. Något som jag aldrig riktigt har diskuterat med någon av de kontakterna jag har haft varken på bup eller psyk. I alla fall inte ingående.

Sist jag var där och gången innan så pratade vi både om självdestruktivitet (very briefly though) men de känns ändå inte som att jag blir tagen på allvar. Jag har sagt de förr men, ska man behöva bryta ihop för att bli tagen på allvar? Grejen är ju den att jag inte vill sitta och prata om vissa saker med en läkare för att jag måste ha en viss säkerhet för att jag kan lita på han/hon, och kunna prata med personen. De är därför de finns både för- och nackdelar med att redan finnas i systemet, jag har redan haft samtal och därför får jag en känsla av att dom tror att allt redan står i min journal. För dom vägrar låta mig komma till en psykolog. Bara läkare.